Första juni och söndag. Började morgonen med kaffe och skriva i min journal för första gången på en månad. Sist jag skrev hade jag landat i massa insikter och va redo att ta ett nytt steg i livet och utforska kärlek för första gången i mitt vuxna liv. Jag har under hela mina 20s fokuserat på karriär och bygga mitt liv så som jag drömt om att ha det. Helt bortprioriterat kärlek och att bygga vänskapsrelationer. Jag har försakat som jag haft i perioder, fått en ny vän genom alla 10 år i Stockholm och blivit distanserad från många av mina tidigare vänner. Tror att jag fått mitt sociala genom att mitt jobb och att bo granne med Sanna och Reidar. Familjen har fyllt det rum som kärlek och vänner annars skulle fyllt. Har haft 10 underbara år, så jag ångrar inget. Men nu när jag fyllde 30 och lämnade mina 20s bakom mig, har jag omvärderat mycket i mitt liv. Sett vad jag byggt upp och vad jag försakat. Jag har nu i april och maj, tagit upp kontakten med min bästa vän från gymnasiet. Vi satt ihop under 2 år och ringde varann dagligen år efter gymnasiet. Men sen hände barn, samboliv och jag hade min karriär. Men är så otroligt glad att min Miranda är tillbaka i mitt liv igen och allt är som vanligt. Men push från Miranda la jag ut en profil på en dejtingapp och träffade direkt en person. Så senaste månaden har varit en ber bergochdalbana av känslor. Känslor som jag aldrig upplevt och som jag nu får uppleva för första gången som 30 åring. Så mycket har hänt på en månad, så det va en hel del att ta igen. Den här personen jag träffat har jag nu via den hårda vägen insett att jag är väldigt kär i. Det är så sårbart och läskigt 🥹❤️
.jpg?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=1280&h=380&auto=format)