Mina rötter, och just ordet rötter är så passande för att beskriva vart man har sitt ursprung. För även om man väljer att bo på en annan plats senare i livet, är alltid bandet, känslan för uppväxtplatsen, just så stark som rötter. När jag inte är där, men ser bilder på skogen, älven jag badar i, saker jag upplever där - tar det tag inuti mig. Inte på ett dåligt sätt. Nej det glädje, värme, längtan jag känner. För fyra veckor sedan, gick hela familjen upp på berget som huset står intill. Vyerna här uppe är mina rötter. Varm sol, knarrig snö, krispig luft. Älskar att gå i skogen o liksom vrida huvudet så att solen bryter genom grenarna och träffar mig i ansiktet. Då blundar jag och njuter en stund. 😌 Älven blänker bakom träden. Sanna, Reidar och Simon 😍 Korvgrillning - det är underskattat! 🔥🌭 Vy över kvarteret, älven och hela byn. Kaffe efter korv, med kanelmandlar, i finaste ljuset 😋 Det vita huset med alla ljusslingor är vårt 🤍 Reidar på spark❣️ En annan dag. Solnedgång över älven 💛 Det va goa dagar i mitt Norrland. Så glad över mitt liv i Stocholm, en dröm som jag haft så länge jag kan minnas. Är samtidigt tacksam att jag fått växa upp just här och att jag i dag, kan leva i min drömstad, men samtidigt spendera mycket tid där jag har mina rötter så djupt rotade. ❤️
.jpg?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=1280&h=380&auto=format)