Idag efter frukost satte jag mig vid datorn och hade första riktiga jobbdagen för hösten. Nu börjar alla vara tillbaka och mail trillar in och jag har massa mail och förfrågningar om samarbete att skicka ut, för att säkra resten av 2023:s jobb. Efter lunch på rester från gårdagens middag, gick Herman och jag på promenad i byn. Gick förbi min grundskola som nu är mycket större än den var då, men där i dörren ovanför mig här till vänster, gick en liten grabb in med huvudet högt varje dag, hela vägen till gymnasiet. Trotts mobbning och skoltrötthet. Stolt över hur tuff och stark jag var. Tror det var min starka övertygelse om att jag skulle härifrån, till Stockholm, som gjorde att allt rann av mig. Ingen kunde komma åt mig för alla (förutom mina vänner från den tiden förstås) var bara nått jag behövde ta mig förbi, mot målet. Byn är liten men den har sin charm. Det är nått speciellt med att gå omkring här som vuxen och kunna vara här så pass ofta som jag ändå är. Går runt i mina rötter. Fullt med barndomsminnen överallt. Minns bara det bra märkligt nog och känner mig väldigt tillfreds med att gå här igen. Jag nådde drömmen om Stockholm, så nu ser jag allt med andra ögon. Ser bara allt som är fint och mysigt med byn, vilket är en härlig känsla. Som att jag försonats med byn som jag under så många år ville ifrån. Intill mataffären i byn finns en gammal kyrkoruin. Här har man klättrat, suttit och ätit många glassar på sommarloven. Hemma igen och nu hade jag blommor från Simons tjej att sätta i vatten. Kärleksört och tre olika kryddor - lyxigt att ha en florist i familjen numer. Sen blev det en härlig sommarkväll. Mamma, Reidar, jag, Herman och Sanna åkte ner för ett kvällsdopp i älven. Det var friskt och samtidigt helt underbart! Sen stod vi här uppe på balkongen i kvällssolen en stund och Herman tassade omkring i trädgården. Sen blev det film och hamburgare. Det var min fredag,
.jpg?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=1280&h=380&auto=format)