Era fördomar om Sebastian Bergström

Jag har intrycket att du så gott som aldrig måste jobba? Vad jobbar du med egentligen, hur får du ditt levnadsbröd?

Jag livnär mig på Instagram och bloggen och har gjort det senaste 3 åren. Bloggen är mindre än Instagram, jag får in en liten slant varje månad, inget jag kan leva av fullt ut än, utan det är mina betalda samarbeten i Instagram som jag lever av. Och när det är som roligast då får jag göra jobb som är på bilden ovan. Här gjorde jag om hallen i Norrlandshuset för Sandberg Tapeter 🙌🏼 Just nu jobbar jag väldigt lite. Det är hård konkurrens inom influenceryrket, du ska rätt följare och bra statistik hela tiden, räcker inte med din kreativa förmåga, så just nu när jag jobbar, så handlar det mycket om att maila nya potentiella samarbeten, få många nej och ibland några ja och då vet man vad man har för inkomst kommande månader, så det är ett fullskaligt frilansliv med mycket jobb ibland och ibland inget alls. Jag har sparat pengar under lång tid, så när det kommer tider då det är mindre samarbeten och mindre inkomster, har jag ett sparande att leva av. Så just nu har jag väldigt lite samarbeten och mitt senaste jag gjorde var ju för flera månader sedan. Mitt fokus nu är på bloggen och att komma igång fullt ut här på ELLE och så har jag börjat posta på Instagram mer frekvent, mer tillbaka till vad jag skapade mitt konto för, att posta vad jag vill och när och hur ofta jag vill, strunta i att allt måste vara perfekt för att inte riskera att få dålig statistik och färre jobb, för nu har jag som det är inga samarbeten bokade, så då kan jag lika gärna bara köra på för lusten att dela. Mitt fokus framåt är såklart också på butiken, så i höst kommer det synas att jag jobbar 😅

Tror du är homosexuell.

Jag är inte homosexuell. Man kan vara kreativ, jobba med inredning, tycka om att klä sig på ett visst vis, utrycka sig mer hur ska jag säga, feminint kanske, utan att vara homosexuell. Lite grund till varför många tror detta om mig skulle jag säga är hur jag utrycker mig, vad jag delar och hur omanlig jag nog framstår i det jag delar, kan det vara så? Eller vad indikerar att jag skulle vara homosexuell, ni som inte har träffat mig och även om ni som träffat mig? Det här tycker jag är så intressant. Det fascinerar mig. Det här har hängt med mig hela livet. Det började i grundskolan. Jag hade killkompisar upp till grundskolan, efter det bara tjejkompisar, det bara växte fram och blev så, jag har haft min egen stil, gått min egen väg, inte tagit någon skit, haft huvudet högt genom skolåren och fick höra hela grundskolan att jag var bög, så till den grad att jag själv funderade om alla säger det så måste jag väll vara så, men sen har jag landat i att, jag är inte homosexuell för att många säger det till mig. Det är sjukt att man ska ha folk i fack så pass mycket att det tillslut får personen, mig då i detta fall, att börja ifrågasätta vem jag är... Nu öppnar jag upp mig fullständigt för er okej. Jag har inte haft en enda kärleksrelation i vuxenålder. Jag är 28 år och har levt singel sedan grundskolan och inte varit riktigt kär sedan grundskolan. Jag har funderat mycket på varför, mest de senaste åren och svaret till detta är att jag satsat allt på mina drömmar och min kreativitet. Jag skulle flytta till Stockholm, det var mitt mål från grundskolan och upp. Och väl i Stockholm har mitt fokus varit att leva ut mina drömmar. Så jag har inte prioriterat kärlek överhuvudtaget. Något som kommit ikapp nu när jag är äldre. Senaste åren har längtan efter att få bli kär för första gången i vuxenålder blivit större och fast jag är bra på att vara själv så har jag känt mig ensam vissa dagar. Klart jag vill ha tvåsamheten, men har man inte varit kär eller upplevt vad kärlek är, sedan grundskolan, då är det svårt att veta hur man ska förändra den situationen jag är i. Jag vet inte hur man gör, jag är ett oskrivet blad. Jag kan inte sända ut signaler till personer jag attraheras av och heller inte se om någon sänder signaler till mig. Skriver nån, ska vi ta en kaffe? Då tänker jag direkt, ja vad trevligt, det gör vi, jag kan inte avgöra om det är en kaffe som kan leda till nått mer, för mig är det en kaffe som förhoppningsvis leder till en vänskap för det är det enda jag kan. Så vissa dagar känns det hopplöst att jag ska få uppleva kärlek, när jag inte vet hur man gör, men jag är en hopplös romantiker och optimist, så jag hoppas att när det händer så händer det. Så med detta sagt, nej jag gillar inte killar, jag letar efter en tjej. Den som är intresserad av mig behöver visa det tydligt och ta initiativet, för jag har ingen erfarenhet och all erfarenhet den tjejen har kommer hon förmodligen behöva lägga åt sidan, jag kan inte spela svår, vet inga etiketter vad som är rätt och fel, i vilken ordning man bör göra saker i inledningen av ett förhållande, jag är helt grön. Så finns du där ute? Ta initiativet och gör det tydligt, spela inte svår eller linda in det i nått, för då kommer jag inte förstå vad du vill 😅❤️

Ganska ensam utan vänner, trivs bäst med familjen. Jobbar aldrig, utan sitter hemma och gör freelance. Hunden är din bästa vän, man undrar vad du vill med livet, du är väl inte så ung? Kanske 31! Snäll och gillar färger! Skriver trevliga reportage, du har gett mej fina utflyktstips! Gillar dej!

Haha den här våren har jag känt mig rätt ensam vissa stunder svar ja. Men jag har några få vänner, Majken är den jag umgås mest med just nu. Hon har varit räddningen många gånger när jag känt mig ensam, då styr vi upp en härlig eftermiddag med promenad, fika och mysigt häng. I tisdags var vi på konsert ihop, bara en sån sak, så jag börjar mer och mer göra saker och ta mig ut och börjar gilla det och känna ett behov av socialt umgänge. Tidigare har jag kunnat vara själv och i min bubbla hur länge som helst, men nu om jag blir ensam en lördag, då känner jag mig rätt så ensam. Jobbar väldigt lite just nu, väntar intensivt på klartecken kring butiken, så att mitt jobbfokus kan läggas på det. Hunden är min bästa vän om dagarna 100%. Jag är precis fyllda 28 år, men tydligen så ser jag ut som 30, har jag fått höra av andra också, vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller inte haha. Känner mig inte som en dag över 22. Vad jag vill med livet. Oj, det är mycket. Just nu vill jag öppna min butik, men parallellt med det vrider det om i mig när jag ser bilder från min höst i Paris och känner starkt att jag inte är klar med Paris. Så drömmen är att bo 50/50 i Stockholm och Paris. Bli kär för första gången. Skaffa ett litet sommarhus att renovera upp någonstans. Få flytta innanför tullarna. Om jag ska vara helt transparent med er, så är min största dröm nu att få igång butiken och kunna leva av den, så att jag kan sluta med samarbeten på Instagram och släppa den stressen och prestationsångesten över vad jag får posta och inte, drömmer om att få en hyresrätt innanför tullarna som inte behöver vara lika fin som min lägenhet på Gullmarsplan är, men en lägenhet som ligger i nått mysigt kvarter, där jag har fina kvarter att strosa i alldeles utanför porten. Att köpa innanför tullarna känns nästintill omöjligt som singel och egen företagare, så mitt hopp är att få en hyresrätt, leva av min butik, fortsätta blogga och posta på instagram för skoj skull, men inte som mitt huvudsakliga jobb. Så har du en hyresrätt innanför tullarna som jag kan få hyra, hit me up! Kanske vi kan byta lägenhet 😉

Jag har också en känsla av att du gillar killar men jag tror du har några få utvalda vänner som du träffar ibland (som inte syns på blogg/Instagram eftersom de plattformarna inte handlar om dem) 🌿 Du gillar att umgås med familjen, inreda, ta det lugnt, färg, promenader, läsa, frukost, fika och ser det fina i det enkla. Jag hoppas du kommer dela med dig av mer kläder som du nu börjat skriva om. Kul att se vad du har på dig! Jag tror du är runt 30 år och trivs utmärkt med att kunna jobba vart som helst ifrån. Ser att du göra lite samarbeten men jag är också nyfiken på om du arbetar med något utanför sociala medier (bloggen inkl) för att få det att gå runt? Tror du vill resa mer som när du var i Paris. Kram

Återigen så intressant och veta varför du/ni har den känslan. Är det mitt sätt att skriva, dela saker, hur jag visar upp mig, eller är det saker jag inte gör som är typiska för en kille som gillar tjejer, tycker det är så intressant hur vi skapar bilder av andra och vad som ger oss den bilden. Det stämmer, jag delar inte så mycket av vänner och familj i bloggen, men ibland får dom vara med för att det gör ju något till det man delar, känns ju annars som att jag är ensam 24/7 och så är det ju inte. Allt det gillar jag att göra, så där har du mig på pricken! Roligt att du vill se mer kläder. Jag har haft acne i så många år, alltid gillat kläder och vad det gör med en, men acnen har nog satt stopp för att jag ska posta bilder på mig. Har inte känt mig bekväm med det, men nu börjar jag sakta men säkert bli mer och mer bekväm med att vara framför kameran och det gör ju väldigt mycket för blogginläggen eller vad man delar, att se avsändaren ibland med. Jag är 28 år och jobbar gärna varsomhelst. Jag har levt på mina samarbeten senaste åren, men ser framemot att leva på min butik framåt. Så jag har väldigt mycket fritid på veckorna, jobbet tar inte så mycket tid. Än mindre nu när jag inte har så mycket på min tallrik. Just nu försöker jag bara njuta av all fritid jag har. Herman och jag upptäcker Stockholm om dagarna, lite som vi upptäckte Paris. Lätt att man blir för hemmablind, men efter 8 år i Stockholm, ser jag dagligen nya saker och platser som jag aldrig varit på eller lagt märke till. Det är underbart att vara turist i sin egen stad och bara strosa omkring om dagarna och njuta av det lilla, doften av hägg, solen som värmer, en fin gata, en lugn gata där Herman kan gå okopplad, en utsikt, passera ett mysigt kafé som för mig tillbaka till dagarna i Paris. Igår gick jag i parken som tillhör Södra Latin och fick en liten känsla av att gå i Tuileries trädgården där vi gick så många gånger och älskade det! Då njöt jag av den stunden, att få vara tillbaka i Paris, om så för en sekund eller två. Jag vill resa och uppleva Italien, mer av Frankrike. Livet på resa i en annan stad, själv, det är en otrolig upplevelse. Mådde så bra i Paris!

Hmm, fördomar… många fördomar i form av saker du skulle tycka är jobbigt, att du inte vill/har lärt känna folk sedan gymnasiet, kanske bara har en vän som du träffar sällan. Att du inte gillar ställen med folk, inte intresserad av restauranger/kultur i form av museer. Att du inte jobbar för ditt uppehälle, utan mer för fickpengar, lägenhet renoverad/fixad/köpt med hjälp av föräldrar, att du aldrig varit i en relation.

Intressant o höra vad jag skulle tycka är jobbigt. Jag har lärt känna jättemycket folk efter gymnasiet. Kanske inte vänner men jag har många kontakter inom olika branscher och om det är nått hundlivet har gett mig så är det ett väldigt socialt liv. Jag har 3 nära vänner. 2 som jag hör av mig och umgås alldeles för lite med, sen är Majken min nyfunna vän och vi hänger rätt mycket. Jag älskar ställen med folk, kanske inte barer och fester, men kaféer, restauranger, utomhusmiljöer med folk, har jag inget problem med. Jag hade ju butik i 4,5 år och det var folk varje dag och jag älskade det. Jobbade som Teliakundtjänst innan det, så har inget problem med att socialisera eller vara i miljöer med mycket folk. Är absolut intresserad av kultur, restauranger och museer. Ska vara ärlig och säga att jag inte delar mycket av det och går sällan på kulturella saker, men det är inte för att jag inte tycker om det, utan för att jag dels har hund och det gör det hela lite mer krångligt, men det är inte omöjligt. Jag känner inget jättestort behov av det, men jag går gärna på bio, konserter och museum mer. I Paris vet jag att många tyckte jag skulle göra det, men vi hade så långa härliga dagar och var ute och upptäckte Paris alla gator, parker och annat staden hade att erbjuda, så jag orkade inte gå på museum och återigen, kände jag inget behov av det, det finns så mycket annat att göra som jag tycker om, men jag ogillar det inte. Jobbat för mitt uppehälle senaste 3 åren. Nu när jag har mindre influencerjobb, är jag tacksam att jag sparat pengar så jag kan känna mig trygg. Lägenheten är köpt ihop med mina föräldrar för att vi har en bostadsmarknad som är sinnessjuk. Den är renoverad med hjälp av mamma och pappa, men med mina pengar. Har aldrig varit i en relation, det var väll det ända som stämde bland dessa fördomar 🥰 Har varit så nära kär som jag vet, i en av mina bästa vänner under gymnasietiden, men det blev aldrig vi, för ja, ovan nämt, jag vet inte hur man gör och vågade inte ta steget att chansa, kanske få en första kärlek, men riskera att förlora en bästa vän om det inte håller... Men jag hoppas min första relation finns där ute.

Jag tror att du är genuin romantiker, i livet självt mer än i relationer. Du romantiserar allt på ett nästan naivt sätt och njuter av det på ett innerligt sätt. Något jag inspireras av. Jag tror att du ännu inte riktigt vet med vem du skulle vilja ha en relation eller hur det skulle vara på riktigt. Jag tror att du har en ekonomiskt trygghet som gör att du kan hänge sig åt dina intressen. Kanske har du något mörkt i ditt förflutna, kanske sjukdom eller mobbing – men jag hoppas innerligt det är fel.

Jag är optimist och romantiker ut i fingerspetsarna. Älskar att leva ett filmiskt liv och mina ögon registrerar så mycket om dagarna och det ger mig massvis av tillfredställelse, inspiration och lust att bara vara ute om dagarna. Kan se ett skyltfönster, ett möte mellan två personer, en gata, ett ljus, en situation, egentligen vad som, kan bli romantiskt och fint enligt mig. Så jag kan nog säga att jag nästan är naivt romantisk. Häromdagen delade jag ett inlägg med bilder från Pinterest. Det inlägget säger rätt mycket om hur jag ser saker ute om dagarna och vad mycket energi och inspiration jag kan hämta av så lite. Älskar det och tacksam att jag har den förmågan. Vet inte än vem jag vill ha en relation med, men jag vet att jag vill bli kär och jag vill ha en första flickvän. Jag har sparat så jag har en trygghet för stunden, vilket känns skönt. Jag kan i lugn och ro fokusera på att njuta av maj och sommaren som kommer och i lugn och ro bygga upp min butik som öppnar i höst om allt går som det ska. Jag bär inte på så mycket mörkt. Har delat med mig av det mesta i det här inlägget. Jag var populärast på dagis men blev sen mobbad i grundskolan, men jag gick alltid med huvudet högt. Tror att jag var så fokuserad på att jag skulle till Stockholm, så vad nån än sa, tog jag inte åt mig, jag kände mig överlägsen mobbarna på nått vis, eller så var jag bara väldigt stark mentalt, för det tog mig inte hårt, det blev mer som ett kvitto på att jag var just annorlunda och med det skulle mina chanser att ta mig till Stockholm också bli större, än om jag var som alla andra. Jag var cool och jävligt självsäker redan då, vilket jag kan se tillbaka och fascineras av nu. Jag är stolt över mitt unga jag, han gjorde det bra och titta nu vart jag är, i Stockholm, i min lägenhet, skrivandes om den tiden på min blogg på ELLE och jag ska öppna min första egna butik i höst. Mobbning är vidrigt och aldrig okej, mitt liv hade kunnat ta en helt annan vändning, istället blev jag stärkt på något vis av det, men tror såklart moddningen satt sina spår. Det har spätt på mitt driv och mitt jävlaranamma. Men är rätt säker på att mobbningen är den stor del i att jag idag 28 år gammal aldrig har varit i en relation. Så nått ont har moddningen fört med sig, men inget jag grubblar över idag. Hon finns där ute nånstans och tills dess, ska jag leva mitt liv ❤️

Tack för era fördomar! Det har varit intressant att se vad ni har för bild av mig. Mycket stämmer, annat är helt fel, men min förhoppning med det här var att jag ska kunna rätta till bilden av mig, att ni som läser kan få tillfälle att mer på djupet lära känna mig. För i vardagliga blogginlägg blir det inte så mycket på djupet, men nu hoppas jag vi kommit varandra lite närmare. Jag vet vad ni har för fördomar om mig som jag kan jag ta med mig i vad jag delar framåt och kanske dela mer av vissa saker, så till exempel vänner, kultur, kläder och livet emellan blomvasen på soffbordet och söndagspromenaden på Djurgården, plus att ni vet massa mer om mig 🥰