Hej du fina solros! Så tacksam för att du hänger kvar så länge, vill mest ha dig i vasen här i hallen jämt. Du möter mig på det sätt som jag så gärna vill bli mött, när jag kommer hem ? Ibland när jag ger mig ut på cykeln nånstans o kommer hem senare på eftermiddagen, kan jag mötas av lägenhetens finaste ljusstund - det är kanske en sisådär 45 minuter som den varar, men då badar exakt hela lägenheten i det finaste av solljus ... den stunden är jag lycklig, den kan göra hela dagen. Dessa tre godingar är nog bland dom sista solrosorna för i år. Kanske hinner med några till (hoppas) - har faktiskt inte haft en enda hortensia i vaserna ännu...? Lite konstigt faktiskt, men har bara inte blivit så. Efter solrosen kommer ju ... amaryllisen! Det är nått med den gulorange färgen mot det blå... Sen är det väll solrosen i sig, att den är så mäktig och vacker på så många vis. Den fascinerar mig varje gång jag stannar upp och riktigt tittar in i den... Ibland har jag en idé när jag öppnar datorn och skapar ett nytt inlägg, andra gånger blir det som nu, att jag bara skriver på känsla, vad ser jag i bilderna, vad vill jag säga - jo det här ville jag säga. Hoppas du gillar solrosor lika mycket, annars blev det kanske lite tråkigt o läsa ?
.jpg?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=1280&h=380&auto=format)