Senaste 1,5 veckorna har varit som i en bubbla. Från att jag fick nycklarna till nu, upptar all min tid butiken. Kan inte riktigt fatta att jag gör det här, samtidigt som det är så självklart och jag bara gör. Min och Hermans vardag kommer förändras inom bara 2 månader och redan nu ser den annorlunda ut och jag känner att det är helt rätt. Jag mår bra av att få fysiskt bryta och renovera i lokalen, samtidigt som jag får välja exakt allt som ska säljas, hur allt ska bli. Det är en härlig bubbla att vara i. Häromdagen gick Herman och jag hela vägen från Gullmarsplan ner till butiken och jag fantiserar om promenaderna till öppning och hem efter stängning i vår, sommar, höst. Första dagarna i lokalen förstod inte Herman vart vi va. Han trodde vi hade gått in i en butik och snart skulle gå, så han stod vid dörren och väntade, men efter några dagar blev han hemmastadd. Första veckan var det mycket riva. Alla golv bröts bort, toaletten här är helt borta nu. Pappa och jag började lägga nytt golv i det första rummet. Jag som bara vill bli klar för att äntligen få förverkliga idéerna som håller på att koka över uppe i huvudet, har känt lite till och från att jag klättrar på väggarna haha. Ena stunden tycker jag det går framåt i en rasande fart, för att i nästa stund känna att allt är skitigt, saker överallt och hur mycket som helst som ska göras och bli bra innan allt blir BRA. Men vi jobbar sakta framåt och golvet i första rummet är nu färdiglagt. Har såklart inte kunnat låta bli att prova att tejpa upp. Den blå tejpen är glasväggen som ska dela rummet. Den väggen har flyttats mer till vänster så att utrymmet vid skyltfönstret blir större. Golvet är råspont som vi får se om jag behöver slipa eller inte. Tänker att jag ska olja det kanske mörkbrunt, men jag vet inte än. Det beslutet skjuter jag framför mig. Golvet i andra rummet tar vi om 14 dagar när pappa kommer tillbaka. Tills dess ska alla väggar tvättas, spacklas, slipas och så ska taken målas. Sen kan jag börja måla väggar (!!). Herman har hittat sin plats iallafall. Jag skar upp i pappen så att han kan ligga här och titta ut. Han ser både Luntmakargatan, Kungstensgatan och Sveavägen genom fönstret, så han roar sig medan husse jobbar på, det gäller att slita på en generation i taget hälsar han 😉